Utvandraren

Lever man ett ljuvligt och fritt liv får man en jävla massa anekdoter. En väldigt bra sådan är historien om Happy bird. Nu ska jag berätta den för er.

Min moster och mina kusiner har en helt fantastisk bakgård till sitt lilla hus. Där har de ett fågelbord i mitten av sin trädgård, där de då lägger fågelfrö till alla fina hungriga småfåglar. De köper för en gångs skull en helt ny sort som hette Happy Bird. I blandningen är det en massa smått och gott, däribland hampafrön. Hampa är ju inte illegalt så länge det inte innehåller THC, men just dessa små liv tyckte att det smakade dåligt och spottade ut fröna över hela trädgården. Vips hade de hampaväxter på hela bakgården. Det var ju faktiskt ganska kul, så de visade skrattandes sin lilla odling för grannskapet.

När de kommer tillbaka från sin sommarresa inser de till sin stora förvåning att hela trädgården är helt avklippt och nerplöjd. Jävla hippies, tänkte de. Kommer hit och hugger ner vår helt harmlösa hampa och försöker röka sig höga på helt värdelösa växter. Efter några dagar har de ett brev från polisen på posten. Hampan innehöll THC. Happy bird alltså. Jävligt happy birds uppenbarligen. Så försöker barnfamiljen i polisförhör alltså förklara att det inte var meningen att odla hasch på sin bakgård.

Ni är ändå rätt många som läser min lilla blogg. Varför då? Ja ja. Nu ska ni få valuta för pengarna (= tiden?) och jag ska indoktrinera er med min fantastiska musiksmak. Varsågod. Dagens låt.

... och Facerape. Lägga ut bilder på mig. KUL! Hur som helst. Jag har kommit på en jobbig sak. Jag har alltid tänkt att mina barn inte kommer kunna göra revolution och revolt i och med att jag är så himla fantastisk och förstående. Sen slog det mig. Åh herreminje. Min dotter kommer vika ut sig i Playboy. FAN I HELVETE! Vad gör jag nu? Undviker att skaffa en dotter? Min son kommer ju hur som helst att gifta sig med en Playmate... HELVEEEEETEEEEEEEE. JÄVLA SILIKONPATTAR ÖVERALLT! Och sen kommer jag ju måsta älska ungjäveln i alla fall... Finns bara ett ord för hela situationen. Kuk.

ZzZzzzZzzzZzzzzz...

Jag hatar när folk bryr sig om vad kändisar har på sig. Vad spelar det för roll? Du kommer ändå aldrig ha råd med skiten, det är garanterat sytt av små thailändska barn som tjänar 80 öre timmen och det är förjävla onödigt att konsumera nytt när det hänger gammalt fint billigt hållbart på Röda Korset. Motherfuckyall.

Jag blir inte svartsjuk, och jag tänker inte på det alls i min vardag. Att pussa sina kompisar, sova i samma säng som någon och hålla handen på stan med en person man inte har ett kärleksförhållande med är helt okej. Helt fantastiskt till och med. Jag behöver närhet, godnattpussar och sängsällskap ibland. Många av mina vänner har förhållanden med folk som inte tycker att sånt är okej. Alls. Då får jag ångest. Riktig ångest. Var går gränsen för hur jag får bete mig mot deras pojkvänner? För mig handlar det inte om känslor. För mig handlar det om en helt annan kärlek, där allt är okej. Sluta övertolka allt jag gör, tjejer. Jag är inte ute efter att stjäla någons pojkvän bara för att det finns en bild på Facebook där vi har det mysigt.

... och ibland räcker det bara inte att tycka om varandra. Ibland tar det slut i alla fall.

Jag sitter med en norrman och dricker kaffe. Så utbrister han med plötsligt entusiasm: "TÅVE! Er dette å 'ta en fika'?" med det här fejset ---> :D

Så måste man förklara den svenska fikatraditionen. Vad är skillnaden mellan att fika och ta en kaffe? Jag kom på en helt ålreit definition. Att fika involverar gärna ett fikabröd till den varma dryck man sippar på. En fika ska vara på obestämd tid, och man har minst 45 minuter på sig innan man ska vidare. Man kan mötas på en fika en timma innan bion börjar om caféet ligger precis bredvid. Att ta en kaffe med någon är lite obekvämare. Det gör man kanske i farten, eller som dejtform snarare än umgängessätt. Med en bekant snarare än en vän. Den kan avbrytas när som helst och betyder inte att man följer med varandra vidare när man slutar sitt kaffesörplande. Den svenska fikan är uppenbarligen oslagbar.

... och känner mig som en ny människa.

En bra sak med att bo i en stor stad är att det kostar 140 kronor tur och retur att flyga till London. Det gör mig glad. Att jag åker med den älskade och saknade Hilda gör mig gladare. Det som gör mig gladast är dock att Emil har tappat bort sin sängmadrass och insåg att han glömde den på trikken. Glad, gladare och skadegladast.

Jag och Hildur åker 17 och kommer tillbaka 21. Fem dagar, fyra nätter. Hotellfrukost, pubkvällar, röda bussar och folkmassor.