Utvandraren

Jag förstår inte twitter och jag är fortfarande lite full. Efter att mina arbetskamrater slutat igår så kom jag, AK, Stefan, Anton och Josefin förbi för att dricka oss lite berusade och dansa. Vi värmde upp med charader, och det var otroligt roligt. Det slutar med att jag och Malin tillsammans med pojkarna sliter av oss tröjorna och kör hårt till dubstep. Efter några extra shots lämnar vi Sør för att se soluppgången vid Aker brygge. Då återigen med tröjorna på.

Idag ska jag vara bakfull tänkte jag. Skippa träningen, äta skit och dricka cola. Ringa Mallan och höra vad fan vi gjorde igår, och hur i helvete hon lyckades ragga upp en lokaltidningsfotograf klockan sju på morgonen när han fotograferar fiskebåtarna i hamnen. Hon har en magi den där tjejen.

Fy fan vad jag lever och mår bra, ni ska veta det där hemma. Även om jag kanske skriver knäppa kryptiska inlägg så ska ni ha en sak klart för er: Jag kommer inte hem. Speciellt inte när alla mina nuvarande problem bottnar i Umeå, och finns kvar där. Ni som har fastnat i en liten jävla håla och saknar någonting, ni behöver bara hoppa. Flytta. Ta ett oväntat steg. Dra till ett nytt land och träffa fantastiska människor. Ni är varmt välkomna att börja på nytt här i Oslo. Och förstår ni hur skönt det är att ingen här vet vems bästa kompis du hånglade med i nian? Att ingen har dejtat din väninna förut. Att du inte är buksyster/buksvåger med halva din bekantskapskrets. Det finns absolut ingen anledning till att inte leva sitt liv.