Utvandraren

Jag har många bästa vänner. Jättemånga faktiskt. Det säger jag inte för att påstå att jag är populär, utan för att folk alltid undrar varför jag presenterar så många som "min bästa vän". Jag tror inte att man måste ha en bästa vän och att man måste hitta en ny om den förra försvann. Min teori är väldigt enkel. När du säger hej till någon på stan är det en bekant. Om du kan stanna och snacka är det en kompis. Om ni kan hänga ensamma är ni vänner, och det är nu det blir intressant. I varje bästisars relation har man haft ett fint viktigt samtal som fått en att inse att man håller av varandra ordentligt. Det är ofta på kvällstid, man är ensamma och man pratar och pratar och pratar och pratar och klickar som fan. Då är man bästisar sen. När man har haft den där fantastiska kvällen. Vissa vänner kommer och vissa vänner går men de flesta bästisar består. När man får vara sig själv.