Utvandraren

Jävla pissdag. Jävla pissliv. Jävla piss. Jag är så jävla trött, heeela tiden. Jag sover dåligt, hjärtat slår för fort och magen gör uppror. Jag mår illa hela tiden. Äter ingenting ena dagen, vaknar hungrig och äter ihjäl mig dagen efter så att jag inte orkar äta någonting alls dagen efter det. Det är mörkt och kallt. Så fort jag inte jobbar ligger jag bara på soffan och mår dåligt. Jag saknar solen, jag saknar familjen. Det är alltid någonting som måste göras. Brev som ska postas, mat som ska handlas, vänner som ska ringas. Det är kanske en dag i veckan jag inte känner prestationsångest. Alla andra är så jävla duktiga. Jag är så jävla trött. Stress tjugofyrasju. Jag vill sluta röka men jag orkar inte ens det. Säger någon någonting negativt till mig när jag har en sådan här dag så vill jag bara krypa ner och gömma mig under ett jävla duntäcke och inte titta fram igen.


Okej. Egentligen kanske inte varje dag. Klart att jag har bra dagar och dåliga dagar. Livet går upp och ner. Men just nu, just den här perioden är verkligen ingenting som jag vill att det ska vara. Det är bara stök. Sorry om det går ut över någon, det sista jag vill är ju att få någon annan att känna sig hopplös.