Utvandraren

Man måste låta sig själv fantisera. Annars lever man inte. På riktigt. Jag har länge fantiserat om att resa men jag har aldrig riktigt våga göra det. Jag har inte litat på mig själv tillräckligt. Att man är stark nog, modig nog. Nu känner jag mig faktiskt redo och jag har resurserna att resa vart fan jag vill i över ett år utan att jobba. Fan ta vintern, aldrig mer säger jag. Så jag har gjort en resplan. I maj tänker jag ta ledigt en månad och tågluffa Europa. Jag vet inte om jag vågar göra det själv, men ut ska jag i alla fall. En månad. Europa. Praktiskt taget samma kultur, och alla förstår engelska. Bra början tänker jag. Sedan kommer jag tillbaka till Oslo, jobbar och lever. Sedan blir det Nya Zeeland med förhoppningsvis Emil och Sebastian. Om Anna-Karin vill följer hon säkert också med. Sitta på en strand i bikini och dansa runt eldar med urbefolkningen. Sedan drar man Asien. Malaysia. Thailand. Ojojoj. Wow.