Utvandraren

Jag försöker verkligen att vara fri i tanken och sinnet. Jag vill inte placera folk i fack och jag vill inte döma innan jag sett eller träffat en människa. Eller en plats. Stureplan har jag alltid dömt lite i smyg. Att vara en Stureplansprofil är i mina ögon inte att vara en hjälte, det är att vara en människa som tagit tillräckligt många snedsteg och kokainlinor i livet för att hamna i botten på min coolhetslista. Så igår tog min kusin studenten, och vi skulle ut efteråt. Jag var redan två öl före alla andra i spelet så jag tackade självklart ja till en riktigt stockholmsk utekväll. Och vi hamnade på Stureplan.

Emilia var ju fin såklart. Min kära kusin. Men alltså... övriga. Vad fan? Köpa helrör på helrör och bjuda alla bekanta på alkohol. Att köpa 30 drinkar och sedan bara invänta gamarna (töserna). Allt ni har läst om är sant, umebor. Och jag hade världens roligaste kväll. Jag förstår att folk fastnar i det där. Jag gjorde det legendariska dansmovet "veven" ironiskt så många gånger under kvällen att jag till slut på allvar stod och vevade omedvetet. Oironiskt. Sedan drack jag drinkar plus champagne istället för öl plus whiskey och drog luggen bakom öronen så att jag fick en lite stramare frisyr. Allt detta går att skylla på fullpackat dansgolv där luggen var ett hinder och att jag blev bjuden, men likförbannat så stod jag ju där. Finklädd i stramt hår med en drink i handen och en hand på rumpan, vevandes klockan fyra på morgonen.

Kan det vara så att det är så folk fastnar? De börjar ironiskt och fastnar där? Jag hoppas på det i alla fall. Jag önskar ingen att födas på det där viset. Och så fri var visst jag i sinne och i tanke.