Utvandraren

Den 22 mars skedde det nästan en otroligt dum olycka i vår lägenhet. Jag, AK, Christoffer och Sebbe sitter i soffan när Sebastian plötsligt känner ett litet magkurr. Glad i hågen spatserar han till köket, där han hämtar bröd med ägg och kaviar. Jag har tränat och vill bara sova, så jag går trött för att tvätta av sminket. På vägen tillbaka bestämmer jag mig för att gå lite fjantigt, bara för att roa Christoffer.

Och road blev han. Min sk "funny walk" blev otroligt uppskattad. Han bryter ihop i skrattkramper och Anna-Karin undrar naturligtvis vad som är så roligt. Så jag gör det igen, och även hon får sig ett litet fniss åt mina fjanterier. Under hela den här episoden är Sebastian väldigt tyst vilket gör mig lite putt. Hallå, här går jag jättekul och du tycker inte att jag är rolig? Fy. Så jag tittar inte ens på honom utan tar mitt vattenglas och går tillbaka till köket.

När jag kommer tillbaka utbrister Sebastian: "Hallå, jag satte just en hel jävla smörgås i halsen och ingen av er jävlar tänkte rädda mig?!" Han ser så otroligt chockad ut att jag inte kan skratta. "Christoffer såg mig! Han tittade på mig!"
"Jaaa... alltså jag hörde ju att du lät 'Grrrrrrnsshshshshshshhssaaaaaaaaaaaahhhhhh', men jag trodde att du skrattade... typ..."

Där har alltså Sebbe moffat i sig en hel jävla macka i munnen, inhalerat den och kvävts i typ en minut utan att någon av oss reagerade. Vad jävla obehagligt om vi hade fortsatt att inte bry oss om hans små ljud, fortsatt titta på filmen och upptäckt en döing när vi var klara. Nej fy.

Glad att du lever, mannen. Men vad jävla kul det var.