Denna ljuva vårmorgon vaknar jag upp i gårdagens smink, kvällens kläder och till mitt stora förakt universums största bula i skallen. Vad fan hände igår? Jo, visst ja. De tre musketörerna Sebastian, AK och Tove drar till Café Sør för att dricka billiga ölkannor och hänga med skönt folk. Och vad händer?
Världens största bråk utbryter och tre enorma biffar står och sparkar på en kille som ligger ner. Plötsligt tar en av dom upp en stol och börjar slå med all sin kraft på killen som redan ligger. Sekunderna därefter är en blackout, och sen vaknar jag stående vid en av väggarna med tårarna som bara rinner och en brännande huvudvärk. Jag hör hur folk börjar freaka ur på slagskämparna och skriker att det fulaste man kan göra är att slå en tjej. Då inser jag att min reaktion på slagsmålet var att hoppa in och avbryta det hela.
Jag hade grabbat tag i en av biffarna, kanske han med stolen, och skrikit. Han slet sig och började igen. Då brann jag av och tog tag i honom en gång till. Huuuuuur förbannad som helst hade han backat undan och hoppat på mig istället, tagit tag i skallen på mig och slängt in mig i en vägg. Jag kommer ihåg att han kallade mig fitta.
Efteråt kom så många fram och undrade hur jag mådde. Ärligt talat mådde jag inte alls särskilt bra. Det ömmade i hela nacken och med tanke på att jag redan var berusad hade världen bara börjat snurra lite mer. Men jag satt kvar med kära Sebastian som så snällt tog hand om mig igår när jag i chocktillstånd vandrade hem igår.
Att folk kallade mig hjälte är ju århundradets överdrift. Jag blev ju slagen. Vilken hjälte blir kallad fitta och börjar gråta när huvudet fått en smäll mot väggen? Inte då Batman i alla fall. Jag kommer inte ihåg varför jag kastade min jacka och mina värdesaker på Björn, hoppade in och försökte stoppa vuxna karlar som är ute efter att slå en kille som ligger ner. Uppenbarligen är jag lite dum i huvudet. Och idag har jag världens största bula.
