Sminkad morgon
Här har vi henne! Tjejen ni skulle känna igen på stan. Fem minuters kladd och jag är färdig för att möta världen. Om det är någonting jag kan trösta mig själv med är det att jag i alla fall inte behöver mer än fem minuters prepp.
Osminkad morgon
Det är en osminkad morgon idag. Precis som alla mornar är för de allra flesta tjejer, men folk tänker bara inte på det. Att vi alla är som någon himla palett bara redo att kladda ner med färg och streck. Och inte behöver killar peta sig i ögonen. Nej, det är det tjejer som har ensamrätten till. Infernaliskt dumt egentligen. Vi tjejer som alltid måste vara så fina och duktiga och bra och söta och flickiga. Jag hatar att vara fin och duktig egentligen, men smink kladdar jag likförbannat på var enaste dag. För jag vill ju inte vara fulare än alla kladdiga tjejer.
Hur som helst. Jag har börjat någon himla hitta-tillbaka-to-the-basics-grej. Det är skönt. Jag ser fram emot resultaten. Umeå var ett fint perspektiv att se Oslo ifrån. I Umeå dricker alla lagomt mycket och festar lagomt många dagar. I Oslo tar festen aldrig slut. Jag insåg att det är JAG som måste hoppa av tåget. Ta ansvar. Så nu gör jag det. Ansvarar.
God morgon!
God morgon, världen. Nu har jag vilat upp mig i Umeå med kärlek och kaffe. Jag har sovit många långa timmar utan panikuppvaknanden. Det känns som att karusellen har saktat ner, och det känns förjävla bra. Perspektiv är viktigt, och man kan aldrig få perspektiv om man sitter still.
Ah
Asså ba så ni vet så kommer vår musik att kicka era små rumpor. Hint: Det handlar om jävligt bra musik, och det är vi som har gjort den. Vilka är vi? Det ser ni.
Vulkanutbrott, askmoln och tanternas panik
Mitt flyg är försenat. I fyra timmar ska jag sitta och lida på Arlanda. Jag försökte med vartenda medel i boken för att få ett tidigare flyg, men det gick inga. Inte ens med andra flygbolag. Om jag får säga det själv så är jag en ganska fantastisk skådespelare och gav SAS-tanterna riktig jävla panik när jag gnällde om att min pappa låg på sjukhus och skulle opereras klockan ett och allt jag ville var att säga farväl. Jag klämde fram riktiga tårar också. Alla tyckte synd om mig. Det var faktiskt oanat trevligt att bli ompysslad. Annars brukar jag ju bara hålla käften och på ett uråldrigt norrländskt vis aldrig visa svaghet. En egenskap antagligen ärvd i rakt nedstigande led från den första nybyggaren som bosatte sig i Västerbotten. Men inte ens det hjälpte. De ringde runt och försökte få med mig på något annat flygbolags flyg - men ingenting gick. 14.55 är första flyget som går till Umeå från Arlanda. De försökte till och med hindra flyget som gick från Arlanda fem minuter innan jag skulle landat.
Hur kan du nu hata SAS, undrar ni? När tanterna pysslat om dig så fint. Jo, för tanternas godhet har ingenting med äckliga SAS att göra. De var bara naturligt omhändertagande och söta. Fuck SAS, love the tants.
Nu ska jag käka gratis lunch på SAS räkning. Tack, idioter.
Hur kan du nu hata SAS, undrar ni? När tanterna pysslat om dig så fint. Jo, för tanternas godhet har ingenting med äckliga SAS att göra. De var bara naturligt omhändertagande och söta. Fuck SAS, love the tants.
Nu ska jag käka gratis lunch på SAS räkning. Tack, idioter.
Annakaka
AK: Tove, vart har du hett matskeden?
Tove: Men vad spelar det för roll om du har ett mått? Ta ba en matsked.
AK tar upp en tesked.
AK: Ja, men det känns inte riktigt samma... mängd liksom.
Om ni mot förmodan har glömt mig...
...så är det så här jag ser ut.
JAHA
Så ska man resa till Umeå också. Tisdag till lördag morgon. Alltså en fredagskväll. Hoppas ni inte har glömt mig. Med tanke på bloggens besökarstatistik känns det rätt lugnt, men man vet ju aldrig. Nu är det ju nästa generation Umeåtjejer (läs: slampor) som har tagit över nattklubbarna. Tips: Om alla i ett kompisgäng har kli på snoppen, försök att lista ut den gemensamma nämnaren. Det var då fan inte jag i alla fall.
"Du är så bitter."
"Jag klarar inte av den där artisten," utbrister undertecknad när jag upptäcker vilka som headlinar en festival jag vill fara till. "Hon är taskig, tråkig, otrevlig och så har hon ett för fint namn för att vara så dålig."
"Du är så bitter, Tove," svarar Axel. Jag utbrister återigen i en förbannad svordomskavalkad om människan i fråga och Axel upprepar sitt konstaterande. Jag är för bitter.
"Men man får vara bitter när det går bra för fittiga människor!"
Och därmed basta.
NOMNOMNOM
Sedan jag kom till Oslo har jag försökt leva hälsosamt. Jag skar ner på rökningen, började kontrollera mitt alkoholintag och bytte ut kaffe mot grönt te. Mitt i hela hälsosvängen märkte jag att jag plötsligt blev extremt hungrig extremt fort. Jag blev sjukt irriterad och trött. Jag kommer helt ärligt inte ihåg att jag skrev mitt trötta inlägg igår just därför att jag var så jävla trött. Och idag hittade jag lösningen.
KAFFE. KAFFE KAFFE KAFFE. Jag blir inte grinig om jag inte röker, men om jag inte får min överdos koffein så sover jag mer än gärna tio timmar innan jag är utvilad. Jag orkar inte städa, orkar inte jobba och orkar egentligen ingenting. Morgonkaffet är räddningen. Tack. Jag är evigt tacksam.
Jag är så trött
Jag mest bara sover hela tiden. Åh fy.
Info
1. Jag klarar inte av att se matprogram på TV när jag är mätt. Det känns som att jag blir ännu mättare. Värst är Supersize vs Superskinny. När man får se vad den tyngre personen äter får jag kväljningar. När jag är hungrig går det helfint. Nu har jag inte ätit frukost så då passar jag på att kika på matprogram.
2. Ni läste ju att jag var på audition. Jag var där med älskade Emma, men vi fick det inte. Vi var tydligen bland de bästa, men vi hade för speciella röster. Ja, det är då inte vi som är obegåvade i alla fall.
3. Jag drar till Stockholm på fredag för att träffa mina begåvade underbara vänner i Caotico. Nu jävlar blir det kramkalas.
Tom Waits-run
I lördags gick jag Tom Waits-run. Man ska plöja 20 barer och dricka en öl på varje. Jag orkade inte alla, om vi säger så. Men jag hittade en fräsig peruk på vägen.
Igår fick jag veta att jag ska bli kaffeansvarig på jobbet. Det blir kul.
I follow rivers
Den sjöng jag idag på en audition.
Hur många fick man i sig egentligen?
Hemsedal, lite kort sådär
Ingen vet vad som hände med mina strumpbyxor. Jag vaknade så. När jag och Isak satt på tåget hem hörde man riiitschraaaatsch för varje gång jag svängde med benen. Nu har dom noppat upp sig totalt och fungerar nog bäst i sopkorgen.
Och ja, vi minns inte riktigt vad som hände i Hemsedal. Fem av fem toasters. Det kommer mera.
