Utvandraren

Mitt flyg är försenat. I fyra timmar ska jag sitta och lida på Arlanda. Jag försökte med vartenda medel i boken för att få ett tidigare flyg, men det gick inga. Inte ens med andra flygbolag. Om jag får säga det själv så är jag en ganska fantastisk skådespelare och gav SAS-tanterna riktig jävla panik när jag gnällde om att min pappa låg på sjukhus och skulle opereras klockan ett och allt jag ville var att säga farväl. Jag klämde fram riktiga tårar också. Alla tyckte synd om mig. Det var faktiskt oanat trevligt att bli ompysslad. Annars brukar jag ju bara hålla käften och på ett uråldrigt norrländskt vis aldrig visa svaghet. En egenskap antagligen ärvd i rakt nedstigande led från den första nybyggaren som bosatte sig i Västerbotten. Men inte ens det hjälpte. De ringde runt och försökte få med mig på något annat flygbolags flyg - men ingenting gick. 14.55 är första flyget som går till Umeå från Arlanda. De försökte till och med hindra flyget som gick från Arlanda fem minuter innan jag skulle landat.

Hur kan du nu hata SAS, undrar ni? När tanterna pysslat om dig så fint. Jo, för tanternas godhet har ingenting med äckliga SAS att göra. De var bara naturligt omhändertagande och söta. Fuck SAS, love the tants.


Nu ska jag käka gratis lunch på SAS räkning. Tack, idioter.