Utvandraren

Det är jag som är tonårssynden. Imorgon drar jag och en arbetskompis till Hemsedal och dricker gratis Corona en hel helg som VIP-gäster. Öh, nice.

Jag kommer från en mellanstor stad vid Sveriges norra kust. Umeå. Eller Umä som vi säger. Jag älskar Umeå, men det är nog inte hemma längre.

På fredag åker jag och en arbetskamrat till Hemsedal på ölresa. Vi ska dricka öl en hel helg. När jag kommer hem därifrån ska jag ha hälsoveckor utan alkohol, cigg och onyttig mat. Bara se om min konsanta huvudvärk går över.

Inte bakfull på en söndag. Alls. Vad nu? Va? Vart är världen på väg? Det är ganska skönt att inte dricka ibland när alla andra dricker. Då kan du se hur dina vänner beter sig när de är fulla. Det var kul. Emma var lesbisk i alla fall.

Det här är en bra film. Den tar bara en minut.

Ja, hörni. Ärlighet varar längst, och helt ärligt så är jag en ganska häftig person. Lite smått svåråtkomlig och emotionellt frånkopplad sådära. Jag är ju alternativ och tuff, lite pojkflickig med hög coolhetsfaktor.

Jag är lite trött idag. Jag kom hem från festen för någon timme sedan och powernapade istället för att sova hela natten. Hardcore.

När jag är ensam hemma slår jag mig ner med en kopp te och kikar på Debatt. Och Uppdrag Granskning. Och alla dokumentärer jag kommer över. Jag tycker inte om Big Brother, Paradise Hotel och Kungarna av Tylösand. Jag tycker om vuxna saker, uppenbarligen. Sen gillar jag ju öl och tequilashots i främlingars sällskap också. Och att avnjuta ett glas vin eller en god whiskey i goda vänners lag. Jag gillar att läsa böcker. Både biografier om gamla filosofer och modern halvtaskig skönlitteratur med fokus på kvinnligt kacklande och manligt lackande.

LILLEBROR! MAMMA! PAPPA! HEJ!!

Jag kommer bli nykterist i framtiden, det vet jag. Mina föräldrar slutade röka, snusa och dricka när jag kom till världen. En sån mamma tänker jag också bli. En förebild. Men först måste jag få bli färdig med mitt festande. Man kan inte vara en förebild om man aldrig upplevt motsatsen till vad man predikar. Jag måste ha några månader av snefyllor och rökhosta innan jag bestämmer mig för att slå mig ner och kanske sluta fly undan ångesten med öl och Marlboro Gold. För det är nog den som driver mig mest, skulle jag tro. Ångesten. Den driver mig till att göra så mycket som möjligt. Och det är bra. Oftast. Jag får träffa så mycket människor, göra så roliga grejer och se så mycket saker. Jag får skratta så mycket och gråta så ofta. Jag får känna och leva och må som jag vill. Det är bra. Oftast.

Idag har jag bara lite standard bakisångest. Vi sov tre timmar innan jag, Mallan, Malin, Emil och AK drar oss mot Aker brygge för att hitta en båt att hoppa på. Se någon ö utanför staden. Så vi köpte mat och engångsgrill, hoppade på en färja och grillade vid havet. Jag och Mallan var minsann fortfarande fulla så vi fortsatte dricka öl för att hålla baksmällan på avstånd. Med Emils arm runt axlarna och en lätt rödbränd nästipp strålade jag ikapp med solen och njöt av bästa vännernas sällskap, en sommarvarm dag i april.

Somnade visst ifrån mobilen igår, förlåt. Skällde ut grabbarna och somnade i vredesmod. Vaknar på fel sida av sängen med huvudet vid fötterna och inser att jag faktiskt börjar en timme senare på söndagar. Allt är lite snett idag och nog snurrar världen lite extra, men det är ju kul när man får veta att man lever.

Väck aldrig en Tove som sover.

Jag exploderar av kärlek nu när jag pratat lite med älskade älskade Alexander och bokat flygbiljetten till Stockholm för att se honom spela på Debaser. Nog ska den här blonda krabaten lyckas snylta sig till både boende och backstagetillträde, jo jag tackar ja. Inte tänker jag spendera mina Oslopengar på en flygbiljett för att ligga i rännstenen och äta gamla fimpar för överlevnaden. Nej jag tänker sova som en drottning i en riktig säng och leva på smågodis jag snattat i logen. Och självklart vårvin på Gärdet med fina Klara och klubböl på Debaser. En natt i Stockholm, det blir magiskt.

Förresten. Vad fan är Facebook för jävla apparat? Kolla det här. Min kärleksbomb var inte tillåten. Nääääähä?



YOU ARE NOT PERMITTED TO DO THAT. Punkt. Äh, fuck Facebook. Jag älskar Alexander i tysthet istället. Sen får vi kramas på riktigt när jag angör Stockholm.

... har jag och Elin tränat. Jättelänge. Hur duktiga som helst! Nu har hon joinat mitt gym. Det är bäst.

Idag har jag önskat att jag var i Umeå så att jag kunde stötta mina vänner på scenen. Idag har jag också saknat mina vänner en massa. Men jag har också fått uppskatta mina nya vänner så mycket att det väger upp hemlängtan lite. Saknar saknar saknar dock.

Min fina fina vän Alexander är så duktig. Här har ni den officiella mixen av Årets Låt: Daniel Adams Ray - Gubben i lådan. Den har Alexander gjort. Kolla på mig, reppar från Oslo. Bad ass!

Hade jag skaffat lunar hade jag kört hårt på det namnet. Kolla bara min nya header. Måste man vara snäll bara för att man kommer från Norrland? Skulle inte tro det. Den där tjejen kan kicka din rumpa till månen och tillbaka om hon är på dåligt humör. Alltså hungrig eller morgontrött. Ha. Cool va. Oslo har gjort mig gott.

Oooooooooch om ni inte ser headern kan ni bara trycka F5. Då bör den dyka upp och smiska dig i ögat.

Vem lämnade en stor bit avklippt hår tillsammans med en lapp där det stod "GUESS WHO'S BACK?" på bardisken igår? Isak säger att det är spöket John som bor i källaren. Jag skrattade lite och korsade armarna helt lagomt coolt och avslappnat, men i natt drömde jag att spöket John hade långt blont hår och förstörde för mig när jag skulle räkna kassan. Sen kramade han mig och sa förlåt. Vem är spöket John egentligen? Är han Peeves eller Huvudlöse Nick? Återkommer.

Och jag är så trött att jag inte ens orkar le genuint eller titta rakt. Fitta och tsatsiki.

Det luktar avlopp i hela lägenheten. Det är som elefanten i rummet ingen pratar om. Jävla skitlukt tjugofyrasju. Hyresvärden ringer inte tillbaka. Han sitter säkert hemma och sippar rosévin på balkongen omgiven av vårdoft snarare än surströmmingsavlopp.

Idag jobbade jag med JB i köket på caféet. Han kommer från Frankrike och pratar en fantastisk blandning av fransknorskengelska. Vi pratar jättekul när vi pratar med JB men ibland uppstår det vissa språkskillnader. Underhållande missförstånd som muntrar upp vilken tråkig dag som helst. Och idag fick jag mycket riktigt avbryta mig mitt i lunchruschen och ta en lång skrattpaus då jag hörde helt fel. Världens snällaste gulligaste kille sa världens konstigaste grej.

JB stod och lagade mat när han plötsligt rycker till och grymtar irriterat "FITTA OCH TSATSIKI!". Jag stannar till och tittar oförstående på honom. Fitta och tsatsiki? Här har vi det brått och han brast helt ogenerat ut i en kortare svordomskavalkad bestående av en vulgär bemämning på kvinnans underliv och en grekisk gurkbaserad sås? Han tittade tillbaka på mig, öppnade munnen och jag förstod att han tänkte upprepa underligheten. Men den här gången hörde jag faktiskt rätt.

"Tove. Jag glömde feta och tsatsiki!"

Då lade jag bara ner kniven och brast ut i ett helt galet flabb. Ingen fitta på mackan idag alltså.

Vilka är ni som läser min blogg egentligen? Jag fattar ju att mamma snokar, men ni övriga får gärna lämna en liten kommentar. Antingen här i kommentarsfältet eller på gamla bloggmejlen [email protected]. Peeez!

Jag hoppas att hyresvärden aldrig hör av sig mer och att räkningarna slutar hopa sig. Jag är så jävla trött på att allt går i cykler och att ingenting kan vara lätt. Men det är faktiskt sommarvarmt i Oslo och jag har världens finaste jobb. Snart kommer familjen på besök och jag har lyckats betala hyran ännu en månad.

Efter gårdagens fest så sov jag en hel timme innan jag drog och modellade. Nu har jag blondare kortare hår med lite rosalila skiftningar i luggen. Skiftningarna är på skoj och försvinner i sinom tid i duschen. Det är kul att prova nya grejer. Här har ni bilder på det ofixade håret utan produkter helt plattat. Längtar tills det växer lite mer, så att jag kan göra lite roligare grejer med det. Men att få håret fixat gratis med färg och klipp som skulle kostat 3000 norska kronor annars så är jag helt nöjd med att vänta en månad på bra längd. Mmmmmmmmmmmmmm.

Förresten så har jag vunnit en resa till Hemsedal. Och jag har glömt hur man åker skidor. Det blir till att ta långpromenader runt byn alltså. Och dricka en jävla massa öl, med tanke på att jag åker genom ölmärket Corona. Puss på mitt jobb som låter oss göra så roliga saker istället för att jobba.

Det är skönt väder i Oslo. Speciellt när man går hem från festen när dina vänner går till jobbet, solen gassar och bakfyllan dunkar. Det är en fantastisk stad med underbara människor.

Jag förstår inte twitter och jag är fortfarande lite full. Efter att mina arbetskamrater slutat igår så kom jag, AK, Stefan, Anton och Josefin förbi för att dricka oss lite berusade och dansa. Vi värmde upp med charader, och det var otroligt roligt. Det slutar med att jag och Malin tillsammans med pojkarna sliter av oss tröjorna och kör hårt till dubstep. Efter några extra shots lämnar vi Sør för att se soluppgången vid Aker brygge. Då återigen med tröjorna på.

Idag ska jag vara bakfull tänkte jag. Skippa träningen, äta skit och dricka cola. Ringa Mallan och höra vad fan vi gjorde igår, och hur i helvete hon lyckades ragga upp en lokaltidningsfotograf klockan sju på morgonen när han fotograferar fiskebåtarna i hamnen. Hon har en magi den där tjejen.

Fy fan vad jag lever och mår bra, ni ska veta det där hemma. Även om jag kanske skriver knäppa kryptiska inlägg så ska ni ha en sak klart för er: Jag kommer inte hem. Speciellt inte när alla mina nuvarande problem bottnar i Umeå, och finns kvar där. Ni som har fastnat i en liten jävla håla och saknar någonting, ni behöver bara hoppa. Flytta. Ta ett oväntat steg. Dra till ett nytt land och träffa fantastiska människor. Ni är varmt välkomna att börja på nytt här i Oslo. Och förstår ni hur skönt det är att ingen här vet vems bästa kompis du hånglade med i nian? Att ingen har dejtat din väninna förut. Att du inte är buksyster/buksvåger med halva din bekantskapskrets. Det finns absolut ingen anledning till att inte leva sitt liv.

Jag är arg. Jag är sjukt arg. Jag är så arg att jag skakar. Jag är så sjukt jävla less och förbannad att det knappt finns ord för hur utmattad jag är. Hur trött jag är på allt det där. Jag knyter nävarna i fickan, håller tungan rätt i mun och biter ihop av någon dum jävla anledning.

Så idag ska jag dricka öl. För att jag blev så förstörd sista tiden i Umeå och för att min stolthet återigen blev så trampad på när jag väl kom hit. För att mina arbetskamrater är roliga fina människor och för att min Anna-Karin är bäst. För att Axel kommer hit och för att min familj snart kommer till Oslo. För att jag är bra och för att du inte förtjänar mig.

Jag borde städa, diska, plocka, rensa, skura. Fixa avloppet, ringa hyresvärden, bära ut kartonger och pant. Jag borde så jävla mycket men jag är så jävla trött. Att vända och flippa dygnet på detta vis är ju galenskap.

Förresten så saknar jag dig. Jättemycket. Kom och kramas?

HA! HAHA! HAHAHAHA! Hakan. Malin är så stolt fotograf. Låt mig förklara. Jag har faktiskt inte gått och blivit tjock, men när jag spänner käken och trycker tillbaka ansiktet lite mot halsen så poppar det tydligen fram en dubbelhaka. Jag tycker faktiskt att bilden är charmig. Ansiktet är som ett KLOT. Kul är det ju.

För övrigt är brunost jätteäckligt. Skippa det om ni åker till Norge.

Nu har jag jobbat natt i en vecka. Kliver upp 16.00, är på jobbet 19.00 och kommer hem vid åttatiden på morgonen, full som en kastrull med fickorna proppade med tipspengar. Igår var min första lediga dag på ett tag, och då var det viktigt att ställa om dygnet till dagsarbete igen vilket inte gick så himla smidigt. Jag var TRÖTT. Sedan blir jag medbjuden av världsfina människor på Blå. Och man tackar inte nej till Blå. Så där stod jag i konsertlokalen och svajade. Jag har druckit sex nätter i rad.

Idag vaknade jag upp i verkligheten. När man jobbar natt i en bar finns ingen sanning eller osanning. Du träffar aldrig nyktra rejäla människor som kan påminna dig om att varje timme av dygnet är verklighet. Allt känns lite drömliknande. Hela vardagen är tvärtom. Dina vänner har gått till jobbet när du går och lägger dig. Det är tröttsamt. Slitsamt. Nu går jag tillbaka till verkligheten, där mina räkningar har hopats på hög. Där mitt norska bankkonto inte fungerar. Där jag inte är den enda som är vaken.

Festen är över. Och jag har aldrig längtat mer efter en baksmälla.

... men vi alla vet att det kommer bli fest ikväll efter jobbet.