Utvandraren

Ja. Alltså jag vet inte vad jag ska säga. Jag har haft så roligt på jobbet idag. Så fruktansvärt hysteriskt jävla supertrevligt. Jag har skrattat tills jag kissade lite. Så en öl och en whiskey på det. Alltså... livet är bra idag.

Det är kul hur många olika vägar vi har gått, men jag och Tarjei har fortfarande en fin vänskap. Han var här ikväll. Det var fint.

Jag hatar att be om saker. Jag gillade att bo här i staden och ordna saker själv. Nu när jag är på besök måste jag BE om saker. Vara besvärlig. Hatar det. HATAR DET.

Har ni sett den där videon med tjejen med förvriden webcam som skrattar åt sitt eget lustiga ansikte? Jag gjorde en egen. Jag var för upptagen med att skratta för att faktiskt se hur jag såg ut, så jag spelade in det. Sen tänkte jag göra det till en liten god jul-hälsning till alla mina fina vänner. Gooo juuul!

Kundtjänstfuckup: "MEN du fattar ju inte!! Är du säker på att du behöver internet? För internet behöver FAN inte dig."

Saknar norskan. Det känns inte som att jag är tvåspråkig, det känns som att min svenska har utvecklats. Massa nya ord. Typ... klissvåt. Svenskans dyngsur. Klissvåt låter mycket bättre. God jul Norge. God jul Umeå. God jul alla.

Har en tvångstanke. "Varning för mycket starka bilder". Måste alltid klicka. Går aldrig så bra. Huua. Blodig jul, allihop.

Varför tar folk en aldrig på allvar? När man redan i början av flörten förklarar att man absolut inte vill ha ett förhållande och att man inte kan laga mig, då jag faktiskt inte är trasig. Jag är bara en tjugoettåring som inte längtar efter en familj. Jag tycker inte om trygghet. Jag har vantrivts i alla förhållanden jag någonsin haft. Självvald singel, och en glad sådan. Jag drömmer inte om myskvällar i soffan med lösgodis och kramfest. Jag drömmer inte om att sova och vakna med en till person i sängen. Jag drömmer inte om parmiddagar, handhållning och kompromisser. Jag gillar att ha soffan och sängen för mig själv. Äta middag ensam så att det inte spelar roll om man smaskar. Ha mina händer för mig själv så att de slipper bli svettiga och kladdiga. Skapa egna lösningar på egna problem.


Det här är ju ingen ovanlig ståndpunkt. 99% av alla tjugoettåringar jag känner tänker ju samma sak. Men just dom killarna jag träffar är så jävla seriösa och giftassugna. Kanske borde träffa killar i min egen ålder istället. Aja. Än så länge, bara låt mig vara. Jag är en bra kompis. Njut av det istället.

Jag gillar att sjunga live. Jag gillar mina vänner. Nu ska jag sjunga live med mina vänner på hemmaplan. Umeås annandagsfest blir gästad av en blond jävel. Läskigt och kul.

Igår sa jag till Emil att jag hade en dålig magkänsla när jag gick till jobbet och att vi borde se resultatet när jag kom hem. När jag kom hem var jag jätteglad. Det hade gått superbra. Vi dansade dubstep på toaletten och såg trailers till skräckfilmer för där får man se allt det läskigaste.

Nu ska jag till jobbet. Det kommer gå bra. Jag har gjort det tusen gånger förr. Ändå har jag ont i magen. Som att jag INTE skulle klara det. Då slog Emil på en låt. Han är duktig på att trösta mig. Everything's gonna be alright. Ikke sant.

Kaffefinsmakandet har gått överstyr. Nu smakar mellanrost bara piss. Hellre det än inget kaffe alls, men jag klagar för varje klunk.

Jaha, så nu ska ni börja skjuta kuken av killar och ta över världen. Fan vad otrevligt. Kan ni inte göra en lite snällare revolution istället?

There's a party in my papapapapants. Den är inte ens skriven, men vi sjunger på den hela tiden.

Sov tolv timmar. Det var nog nödvändigt. Bara att inte ställa väckarklockan, att unna sig sovmorgon. Inga måsten, inga krav, ingen prestation nödvändig. Befriande. Idag ska jag göra exakt vad jag vill. Kaffe, cigg, öl, vänner.

Jävla pissdag. Jävla pissliv. Jävla piss. Jag är så jävla trött, heeela tiden. Jag sover dåligt, hjärtat slår för fort och magen gör uppror. Jag mår illa hela tiden. Äter ingenting ena dagen, vaknar hungrig och äter ihjäl mig dagen efter så att jag inte orkar äta någonting alls dagen efter det. Det är mörkt och kallt. Så fort jag inte jobbar ligger jag bara på soffan och mår dåligt. Jag saknar solen, jag saknar familjen. Det är alltid någonting som måste göras. Brev som ska postas, mat som ska handlas, vänner som ska ringas. Det är kanske en dag i veckan jag inte känner prestationsångest. Alla andra är så jävla duktiga. Jag är så jävla trött. Stress tjugofyrasju. Jag vill sluta röka men jag orkar inte ens det. Säger någon någonting negativt till mig när jag har en sådan här dag så vill jag bara krypa ner och gömma mig under ett jävla duntäcke och inte titta fram igen.


Okej. Egentligen kanske inte varje dag. Klart att jag har bra dagar och dåliga dagar. Livet går upp och ner. Men just nu, just den här perioden är verkligen ingenting som jag vill att det ska vara. Det är bara stök. Sorry om det går ut över någon, det sista jag vill är ju att få någon annan att känna sig hopplös.

Jag kommer ihåg första gången jag frågade en kille vad han ville bli när han blev stor och fick ett tråkigt gensvar. Han ville bli kameraman. Jag ville bli rockstjärna. Äventyrare. Toppolitiker. Idag verkar det som att alla har lugnat sig. Drömmer om att bli revisorer hela högen. De som hatade skolan och ville göra revolution studerar till lärare. De som badade nakna i fontäner och rullade joints på Apberget studerar till poliser. När blev alla så jävla vuxna. Jag vill fortfarande jättekonstiga saker med mitt liv. Jag vill inte växa upp om det innebär att bli tråkig.

Man måste låta sig själv fantisera. Annars lever man inte. På riktigt. Jag har länge fantiserat om att resa men jag har aldrig riktigt våga göra det. Jag har inte litat på mig själv tillräckligt. Att man är stark nog, modig nog. Nu känner jag mig faktiskt redo och jag har resurserna att resa vart fan jag vill i över ett år utan att jobba. Fan ta vintern, aldrig mer säger jag. Så jag har gjort en resplan. I maj tänker jag ta ledigt en månad och tågluffa Europa. Jag vet inte om jag vågar göra det själv, men ut ska jag i alla fall. En månad. Europa. Praktiskt taget samma kultur, och alla förstår engelska. Bra början tänker jag. Sedan kommer jag tillbaka till Oslo, jobbar och lever. Sedan blir det Nya Zeeland med förhoppningsvis Emil och Sebastian. Om Anna-Karin vill följer hon säkert också med. Sitta på en strand i bikini och dansa runt eldar med urbefolkningen. Sedan drar man Asien. Malaysia. Thailand. Ojojoj. Wow.

Jag söker efter en tvillingsjäl. Nån som är som jag. Kort stubin, svårt å hålla sig till ämnet. Hår på bröstet och luktar äpple.

Har köpt vantar och ordentliga skor. Plockat fram fula tjocktröjor och varma halsdukar. Har helt enkelt förberett mig för ett riktigt jävla snöbollskrig, men inte en jävla snöflinga har trillat ner från den där avdankade jävla skithimlen. Mörkt kallt och blåsigt är det. Riktigt snålt, Moder Jord. RIKTIGT JÄVLA SNÅL ÄR DU DIN JÄVLA KÄRRING! Här har man gått och blivit vegetarian. Ansträngt sig för att bli den mest ekologiska och miljömedvetna jävla personen norr om ekvatorn, och där sitter du och SNÅLAR. Tantskrutt. Jävla jävel.

Lady Gaga är det sexigaste jag vet. Och nej, det här är inte någon jävla garderobstömning. Jag är inte lesbisk. Jag tycker bara att hon är sexxxxxxxxx.

Tove Anki Emil Emil och Hannes på äventyr. Eller? Vi dankade sönder i två lägenheter i alla fall. Som ligger femtio meter ifrån varandra. Men jag och Emil var i alla fall på äventyr på riktigt idag. Vi tog oss till Holmenkollen. Sen vart jag kissnödig och så for vi hem. Då blev jag trött. Nu har jag ätit bröd som Emil har bakat. Borde inte alla mina blogginlägg vara så här galet informativa och opersonliga? Kvällens låt.

Det här kan komma att bli det viktigaste tipset i hela ditt liv. Vi vet ju alla hur jobbigt det är när en high five missar. Du blir en social utböling. En jävla tönt. Pinsamhetens peak kan man kalla det. Men om du bara snabbt sneglar på personens ARMBÅGE kommer du aldrig missa igen. DÅ blir du ball på riktigt.